Jag hatar allt,
och jag hatar dig.

du är hemma igen, men ingenting är bra.
det är som om du aldrig kom hem, som om jag inte finns,
för dig.
Och gud va mycket hat jag känner inom mig.

jag vet inte va jag ska göra, va jag ska säga,
för att du ska förstå, jag har redan försökt, men du fattar ju fan ingenting.
jag menar hur svårt kan det vara egentlien? tydligen jävligt svårt för dig.
vem som helst hade förstått.

Jag trodde allting skulle bli bra när du kom hem igen, de va bra första dagen,
sen blev allt som vanligt igen. där alltig suger

du har din sista chans, om du inte fixar de här så skiter jag i allt,
och ingenting kommer att bli bra igen, inte för nån.
jag lämnar allt, då menar jag verkligen allt
för jag klarar inte mer, och jag ger upp nu, helt seriöst.
jag existerar inte för nån.
och jag bryr mig inte längre, gö va du vill ,
va du vill, gå och knulla en häst om de nu ä de du vill.
för jag orkar inte.
och du bryr dig ju inte heller, så va är skillnaden?
ingenting.
så allt är meningslöst.
allt är svart.

hejdå.